Maine coonen är en sund och frisk kattras i största allmänhet, men precis som inom alla raser och även bland huskatterna finns det sjukdomar som kan orsaka problem. Generellt gäller inom FIFe att om ett specifikt hälsoproblem är känt hos en ras, rekommenderas uppfödare att utföra hälsotest eller undersökning hos specialiserad veterinär på katten innan avel.
Jag personligen följer Pawpeds hälsoprogram för Maine Coon vilket innefattar regelbundna HCM-scan av hjärtat, HD- röntgen vid 1 års ålder, DNA-test för HCM/SMA och PK-def. Här under kan ni läsa mer om dessa.
VAD ÄR HÄLSOPROGRAMMEN?
Och varför det är så viktigt att följa
Hypertrofisk kardiomyopati (Hypertrophic cardiomyopathy = HCM)
Av Anna-Lena Berg, Leg Veterinär, VMD
Vad är HCM?
HCM är den vanligaste hjärtsjukdomen hos katt, och förekommer hos alla raser samt huskatter.
Sjukdomen innebär att vänster kammarvägg i hjärtat blir kraftigt förtjockad,
vilket leder till att hålrummet i kammaren blir mindre och hjärtats pumpfömåga minskar.
För att kompensera börjar hjärtat slå snabbare. Så småningom klarar hjärtat inte av att pumpa ut tillräckligt med blod.
Det blir ökat tryck bakåt i kärlsystemet, och till sist utvecklas ett lungödem (utträde av vätska i lungorna).
Katten får då svårt att andas och kan kollapsa.
Ett annat symtom som kan förekomma är förlamning i bakbenen, till följd av att tromber (blodproppar) fastnar i förgreningarna av stora kroppspulsådern.
HCM är en lömsk sjukdom på så sätt att katten kan vara helt symtomfri under lång tid, för att sedan plötsligt insjukna akut eller hittas död utan föregående symtom.
Hur diagnosticeras och behandlas HCM?
Diagnosen ställs via ultraljudsundersökning av hjärtat.
Man kan behandla med syrgas och vätskedrivande medel i det akuta skedet,
och med diverse hjärtmediciner för att sänka hjärtfrekvensen när allmäntillståndet blivit mera stabilt.
Med rätt behandling, och i de fall hjärtförstoringen inte hunnit gå så långt, kan katter med HCM leva i flera år efter diagnosen.
Vad är orsaken till HCM?
Primär HCM är en ärftlig sjukdom, vars exakta nedärvningsmönster inte är helt klarlagt.
Mycket talar för att det är fråga om ett autosomalt dominant anlag med ofullständig penetrans.
Att ett anlag är dominant betyder att det räcker med att en av föräldrarna bär på anlaget för att ungarna ska ärva det.
Med ”ofullständig penetrans” menas att de katter som bär på anlaget kan drabbas i olika hög grad, somliga mer och andra mindre.
Hos raserna Maine Coon och ragdoll har forskarna identifierat genmutationer som ligger till grund för DNA-tester.
Dessa tester är dock bara meningsfulla att göra på Maine Coon och ragdoll. Hos övriga raser, är uppfödarna hänvisade till ultraljudsundersökning för att screena sina avelsdjur.
HCM kan även uppkomma som en följd av andra sjukdomar (sekundär HCM).
Exempel på sådana sjukdomar är överfunktion av sköldkörteln (hypertyreos), diabetes och kronisk njursvikt.
Hur ser hälsoprogrammet för HCM ut?
Den svenska Maine Coon-klubben har tillsammans med professor Jens Häggström, SLU, tagit fram rekommendationer för testning av Maine Coon.
Programmet initierades i januari 2004, och administreras sedan 2010 av PawPeds.
Samma rekommendationer gäller även för andra raser.
Programmet förespråkar en första ultraljudsscanning av avelsdjur vid 1 års ålder, alternativt innan första parning.
Därefter rekommenderas förnyad scanning vid 2, 3 samt 5 års ålder.
Anledningen till att man behöver upprepa undersökningen är att HCM kan utvecklas långsamt hos vissa katter och inte visa sig förrän katten är 5 år eller äldre.
länk till Pawpeds hälsoprogram
Höftledsdysplasi (HD)
Är inte någonting specifikt för Maine Coon utan förekommer förutom hos alla kattraser även hos hund. HD är en ärftligt defekt som innebär att höftledsgropen inte är så djup som den normalt skulle vara vilket gör att höftledskulan inte passar optimalt i den. Detta resulterar i att ytorna börjar skava på varandra och att brosket skavs bort. När två benytor gnids mot varandra utan brosk emellan orsakar det smärta. Kroppen kan inte återbilda brosk utan försöker då reparera skadan genom att producera mer ben, vilket gör problemet ännu värre.
Många låter HD-röntga höfterna och för mig är det självklart att alla uppfödare borde göra det på sina avelsdjur, rasen är stor och tung, för katternas skull är det rätta vägen tycker jag. Det finns då två vägar att gå för avläsning antingen inom Pawpeds programmet där en veterinär läser av samtliga plåtar eller genom OFA.
Mer information om HD och hur man testar hittar du på dessa länkar:
SPINAL MUSKELATROFI(SMA)
SMA hos Maine Coon är en allvarlig muskelsjukdom som drabbar motorneuronerna i ryggmärgen, vilket gör att muskulaturen försvagas gradvis och leder till en rad rörelseutmaningar.
Genetiken bakom spinal muskelatrofi
SMA hos Maine Coon-katter orsakas av en specifik mutation i LIX1-genen. Denna mutation är ansvarig för degenerationen av nervceller i ryggmärgen, vilket i sin tur leder till sjukdomens kliniska tecken.
Denna insikt i sjukdomens genetiska grund är avgörande för diagnostik och avelsbeslut, där målet är att minimera spridningen av SMA inom Maine Coon-populationen.
Att upptäcka SMA i ett tidigt skede kan göra en stor skillnad för din katt. Här är vad du bör hålla ögonen öppna för:
Katter som lever med SMA kan njuta av ett fullgott liv med rätt stöd och anpassningar. Även om sjukdomen är progressiv i unga år, tenderar den att stabiliseras efter de första levnadsmånaderna.
Framtida forskning och avelsstrategier
Genom fortsatt forskning och ansvarsfulla avelsstrategier har vi möjligheten att minska förekomsten av SMA bland Maine Coon-katter. Genetiska tester spelar en central roll i detta arbete, vilket möjliggör identifiering av bärare och påverkade individer för att undvika att sprida mutationen ytterligare.
Detta arbete har redan lett till att sjukdomen är relativt sällsynt idag.
PK-def – Erytrocyt Pyruvat Kinas Deficiency
är en sjukdom som upptäcktes först hos abessinier/somali, två syskonraser, men den förekommer även hos andra kattraser så som Maine Coon och Norsk skogkatt tex, samt på människa och hund. Vi har enligt Jordbruksverkets föreskrifter en skyldighet att inte avla fram katter som riskerar att bli sjuka, vilket innebär att vi har ett stort ansvar att känna till status på våra avelskatter. Det är enkelt att ta reda på om katten bär på anlag för PK-def genom ett gentest. För att också få en bättre överblick hur många Maine Coons som bär på anlaget, bör alla Maine Coons med okänt PK-def-status testas.
PK-def är en anemisk sjukdom (blodbrist) som uppträder hos individen om den har den sjuka genen i dubbelt anlag (recessiv nedärvning), dvs har ärvt anlaget från båda föräldrarna.
Genmutation
Orsaken till sjukdomen är mutationer i genen PKLR, vilket påverkar enzymet pyruvatkinas som ingår i glykolysen och är bland annat livsviktig för de röda blodkropparnas energiförsörjning. Eftersom kroppen hela tiden tillverkar nya röda blodkroppar kan det dröja länge innan man märker att något är fel och katten hinner ofta bli ganska gammal. Många katter lever, trots sjukdomen/dubbelt anlag, ett långt liv och få dödsfall förekommer. En del katter uppvisar inte ens några symptom på sjukdomen.
Pyruvatkinasbrist kan vara svårt att diagnostisera då symptomen ofta är diffusa och därmed svåra att upptäcka. Sjukdomen kan vid första anblick yttra sig i form av bleka slemhinnor, trötthet och motionsintolerans. Vid klinisk undersökning ses avvikande blodvärden, järnöverskott, samtidig förstoring av levern och mjälten (hepatosplenomegali), gulsot eller gallsten.
Som ägare till drabbad katt kan man se symptomen apati eller håglöshet, diarré, bleka slemhinnor, dålig aptit, dålig pälskvalitet, viktminskning, gulsot samt att katten vill äta material som inte är föda och inte innehåller några näringsämnen.
Bärare
Bärare, dvs individer som bara har den defekta genen i enkelt anlag, utvecklar inte sjukdomen. De kan inte själva bli sjuka eller få sjuka kattungar om den paras med en individ som är fri från den defekta genen. Katter med dubbel uppsättning av anlaget ska inte användas i avel.
Det är därför viktigt att veta statusen för PK-def på sin katt och dess partner innan parning. Om den ena partnern är bärare så bör uppfödaren testa status för alla kattungar ur den kombinationen för att identifiera vilka avkommor som är bärare och vilka som är fria. Både bärare och fria kattungar ur en sådan kombination kan gå vidare i avel, under förutsättning att bärarna endast paras med katter som är fria från anlaget. För rasens genpool är det vitalt att använda så många olika individer som möjligt och det är därför viktigt att vi inte selekterar bort friska individer som är bärare. Det är så enkelt att följa upp status på avkommorna med ett test.
Copyright © Alla rättigheter förbehållna